Tre ordgrupper, sjutton stavelser, lika långt som ett andetag - det är en Haiku dikt. Det är stunden du står i ah-ighet, ah-ness på engelska; i förundran, överraskning och glädje inför naturens under. Det är att endast förmå att kommunicera Ah! - ett enda andetagslångt utrop. Det är Zen; att möta vardagen och varje ögonblick med klart sinne och ren själ och ta emot utan att döma.
... och så står du där och gapar och ler och försöker fånga det flytande ögonblicket på bild. Ett andetag i ord.
Tusen solar ler
Våren sköljer bort mörker Ögonlock brinner
0 Kommentarer
Vatten behöver inte drickas brunn eller innehålla acidum occultum för att vara läkande. Det behöver bara brusa, forsa i strida strömmar över dammkanten. Det är ljudet och den gyllene färgen som för mig tillbaka gång efter annan. Och möjligheten att i farten fånga något extra.
Fånga väsen på bild.
Det är förstås ren slump (eller är det?) när du möter ett väsen i vattenmassorna. Vid förra besöket bröt sig ett spann hästar genom vattenväggen; idag är en elefant i rörelse mot öster på väg ut ur virvlarna. Du upptäcker djuret lättast genom Gyllene Spiralen och elefantens öga, eller är det två armar som sträcker sig genom ytan? Att efteråt se vad jag fångat på bild är lika roligt varje gång.
Hörs glädjen över bruset?
Brusande vatten får dig att skratta, det bara är så. Det hoppar och busar runt nedanför fallet, skummar över av glädje. Det otroliga inträffar när kameran sätter skärpan på de minsta dropparna, när du ser hur de kastar sig ut från vågen de följer ned i forsen. Det är vårlek utan gränser.
Leka med linjer.
Finns det ens någon möjlighet till komposition inom sökarens ramar när vattnet rör sig så fort? Det går att försöka. Yin och Yang och diagonaler kan du använda i alla lägen och en skugga eller två hjälper till. De följer inte med vattnet, de står stadigt i forsen.
Mitt i forsen står jag, nöjd.
En videoklipp avslutar dagens blogg för upplevelserna av ljudet och vattnets framfart. För mig spelar det ingen roll vilken form vattnen tar, bara det svalkar själen, läker och får mig att känna glädje. Med 70% av jordens yta är täckt av vatten är utsikterna goda.
Agneta  Med en tur till Lövudden är du väster om åsen och i ryggen breder mälarlandskapet ut sig över Tidö och Asköviken. Härifrån känns staden långt borta och nog tänkte jag att här blir jag ensam en tidig lördagförmiddag. Tack och lov hade jag fel.  Precis som andra vandrare ville jag ut i friska luften ut i solen ut till vattnet och den frihetskänsla närheten till naturen ger. Och jag hoppades på fåglar i mängd. Glider mot mål(et). Tre andpar simmade i viken och de gjorde allt för att undvika mig. Jag åt inte på något de kunde dela. Ett par på picknick fick besök efter besök av andpar efter andpar uppe på hällen, och gömda i vassen väntade de sedan på fallande smulor och sin tur. Skulptur och natur i samklang.
Själv gick jag över hällen för att träffa Ansgar. Bronsskulpturen Ansgar är av Carld Eldh, 1953, och en pulpet i brons finns inom cirkeln som är friluftskyrka med utsikt över vattnet. Åk hit, ställ dig bakom Ansgar och titta upp. Kom när löven är små så du ser himlen. Ett annat bekant ansikte är Carl Milles, Går du med ögonen i marken eller i mobilen missar du Guds hand, en brons från 1954. På sin pelare är den ett eko av Millesgården i Stockholm. I sin ensamhet tornar statyn ännu högre, blir starkare. Den får mig att tänka på bronsen av Papageno från Mozarts opera Trollflöjten, som står med sitt klockspel i Salzburg. Ett leende är frihet.
Om Papagenos klockspel kan åstadkomma mirakel finns fler möjligheter. Ett av dem sker när människor möts, ler och hälsar. Och mitt i pandemins avstånd delar vi tanken när vi dras till vatten och himmel för att känna frihet och liv.
Agneta  Det är en blå och gul dag med sol utan moln och himmel som speglar sig i Mälarens vågor. Det blåser, kallt, det är till och med is på vattenpölarna. På väg längs bryggorna genom Hamre våtmark möter jag alla de många som som liksom jag dras till platsen - här finns inget som skymmer solen. De små utsticken med sittplatser är begärliga och jag har ett av dem för mig själv när jag skapar dis ur gult och blått och tiden tycks stanna i sepia. Vad säger solen dig? Jag tror på tidlöshet. På medvetenhet och stunder i naturen där bara elementen gör sig hörda och allt brus försvinner. Kan det vara så att vi behöver det mer än någonsin, just nu? Se hur skön världen är att vakna och somna till. Låt mig säga att efter 44 sidor i Viktor E. Frankls Livet måste ha mening : erfarenheter i koncentrationslägren, ser jag annorlunda på varje soluppgång, på varje solnedgång. På varje andetag, fri eller ofri. Håller skuggor oss fast eller sätter de oss fria? Vi är många som fotograferar vår egen skugga, andras skuggor, reflektioner i glas och vatten. Jag har en skugga - därför finns jag. Skuggan är tidlös. Den är du utan ålder år från år, i den lever du som du vill. Som du är.
Där är du. Där är du ute i solen med elementen i tid och rum, och utan den. Och när solen möter månen är du ny. Agneta |
Agneta M Lindh
|
RSS-flöde
|
