Svarar du när fåglarna i skogen ropar?

Vitsipporna ligger som duntäcken mellan trädstammarna och jag har tur att hitta en nedfallen stam att sitta på när jag håller kameran nära marken för att porträttera Anemone nemorosa. Skogen är fylld av fågelsång; staren pratar på, skogsduvorna kurrar och plötsligt - trummandet av en spillkråka, som emellanåt ropar sitt vårrop. Faktum är, det ropar runt omkring mig och lika väl som jag glömmer omgivningen när jag fotograferar i flow, glömmer jag kameran för att lyssna med ögonen sökande i lövverket.

Att se genom solstrålarna.

Skogen om våren är ljusgrön, blå och lila. Så här i kvällningen tycker jag om att vrida linsen mot solen och låta strålarna bli synliga genom reflektionen. Jag tycker om det därför det är så det känns att ha solen i ögonen och veta att nu är vårvärmen här.

Vårens doft är hägg.

För mig är doften av hägg synonymt med vår. Jag läser månaderna efter träd, blommor, bär och svamp; hur kottar och granskott ser ut och smakar; om vinbärssnäckorna är i eller ute ur sina skal.

Skalen samlar jag på precis som jag samlar på stunder som denna, de som ger frihet.

Det är när vi förlorar vår frihet vi sjunger om den; samlar du på stunder bär du friheten med dig i hjärtat. 

... det ropar i skogen. Jag svarar. 

​Agneta