Blog Archives

När blir bilden till poesi?

28/8/2018

0 Kommentarer

blommar bredvid dig
cykel barndomens tandem
höstlöv din farkost

på väg i stunden
bländad av sommarsolar
evigheten min

fångar sommaren
glider mellan fingrarna
släpper längtan fri

Agneta

0 Kommentarer

Som lava flyter forsen fram med bara ett vrid på kameran.

21/8/2018

0 Kommentarer

Dammen är stilla, forsen rusar. Där finns en spänning i brytningen, i rörelserna. Sakta sakta och så går vattnet över tröskeln och faller över kanten. Tio meter damm, kanske femton, kanske mer. Jag tycker om att fånga vattnets kraft i detalj därför det bildar former med framåtrörelse och du får roliga överraskningar när du kommer hem.

Idag är ljuset precis så, skuggorna precis så och reflektionerna precis så att vattenytan ger möjligheter att skapa din egen verklighet. Med snabba tider söker jag innehållet bortom bilden. Den här typen av bild är en bild du ser mer i. Du ser platsen med andra ögon därför platsen försvinner in i rörelse och ljus och skuggor och du hamnar, bortom. Kompositionen är betydelsefull när du vill fånga själva rörelsen eller rörelserna där de talar och samspelar eftersom slumpen styr.

Det är bara vatten men det har genom din rörelse olika texturer och det är som att måla med pensel är du sätter ihop dem i ditt foto.

En annan mörkare värld.

Bilderna är direkt ur kameran. Det är inte så här det ser ut. Det är så här jag uppfattar det. Så här jag får det att se ut. Därför är foto så roligt. Här söker jag innehållet bortom bilden: formen, ljuset, och känslan. Hur vatten ser ut när det flyter fram, att det är lockande med sitt svarta och allt det blanka och hur känns det under fingrarna?

Hur tid förändrar.

Egentligen är vattenytan gul, grön, röd och svart från omgivningen och speglingarna i näckrosdammen har lite av Monets trädgård. Förändringen handlar om tid, hur bilden tas och med vilken intention.

Som lava flyter forsen fram.
- Vad ser du?

Agneta

0 Kommentarer

Så kom den, sommarens första och sista dag.

14/8/2018

0 Kommentarer

Last Day of Summer

I fredags var det första riktiga sommardagen vid Mälaren, och den sista. Det är bara 23 grader. Solen däremot, skiner fortfarande med högsommarstyrka. Sommarens värmevåg med 31 grader i skuggan gav ordet siesta ny mening. Den var en nödvändighet. Men trots värmen är det med ett stygn det är dags att ta farväl. Det är alldeles lagom varmt och vindarna är friska .

Se livets humor.

Brother From Another Mother

Grenarna i pilträden i Västerås marina blåser horisontellt mot öster och tärnorna står stundtals upprätt i vinden som om de dansar. Det smattrar i segel- och flagglinor och båtarna gungar i både takt och otakt.

Smile

Ett duvpar tar sig genom vindarna sida vid sida. Tidigt i våras byggde de bo i ett av träden i marinan, gömde sig tillsammans i sin bur av grenar: ruvade, vaktade. Det kan vara samma par år från år. Även om de flyger mot horisonten kommer de tillbaka. Och nu finns dessutom en ny utsikt att sitta och kuttra på.

Våta jeans och barns förtjusning. Och min.

Joy

Nya piren går från marinan till den lilla vita och röda fyren som blinkar i natten i Östra hamnen. Där måsar förut satt på rad sitter besökare och håller om varandra mot vinden och vattnet som sprejar över dem. Fyra ungdomar står på en av träbryggorna och väntar på varje våg av skum, en pojke ställer sig med armarna rätt ut mot vinden och välkomnar duscharna som kommer när du minst anar det. Till slut är också jag jag genomvåt: med solen rätt i kameran sköljer Mälaren över mig. Det är fler än jag som skrattar.

Sommarens sista dag är ändå mest glädje.