Har du varit med om att en enda bit kunskap gör hela skillnaden? Det hände för mig på föreläsning med bildkonstnären Robert Ferm som besökte Studio 021 på KRLSG2 i Västerås. Han jobbar med en kamerateknik där han målar direkt på sensorn, det vill säga tar bilden i kameran, ingen photoshop är nödvändig det är bara att skruva på färgerna. 
Robert fotograferar balett och egna skulpturer med långa slutartider och zoomrörelser, processen är intuitiv. Bilderna är färgintensiva konstverk och för mig faller allt på plats med ett ord - zoomen. 

I maj 2016 gjorde jag en inlämningsuppgift för min fotospecialisering. Med 50mm objektiv och linsen Split Field lekte jag med ljus och skuggor mellan träden och upptäckte hur små handrörelser och långa slutartider gav mig olika typer av former och tog det vidare i projektet Mise-en-Scènes. När jag skulle göra sista delen i fotospecialiseringen var första idén att använda den här tekniken, men skogen var mest grön, med för mycket sol och jag fick inte till blommor och löv. Nu vet jag vad jag saknade - en stor liten bit information. 

Jag är på Östermalm i Stockholm med lite tid före lunchen och husen runtomkring går i varma toner som färgar bilderna. Jag ser den gula stenväggen, de röda rosorna på spaljén, nyponbusken vid staketet. Plötsligt gör jag det, testar långsam exponering - med zoom! Det som inte gick med panorering går med rörelser framåt och/eller bakåt i bilden. Bilderna ser lite ut som skräp när de är tagna, grejen är att se färgerna, hur de samspelar och efteråt plocka fram dem genom en enkel skjutning på reglaget i vilket bildprogram som helst. Bilden är redan färdig i kameran, målad på sensorn. 

Till vänster ser du min första bild med zoom. En nyponbuske i gruset vid ett blågrått staket. Det finns inga regler för det här, det är bara att skruva på kameran och röra den mellan ljus och skugga och känna var färgerna samspelar.  

Du känner det i händerna. Pröva dig fram. Jag har massor att testa och genom testerna växer just min speciella teknik fram. Den som påverkas av personen och inte kameratekniken.

It's been raining for days and the weather forecast doesn't give much hope. It is my turn to fill six pages in the travelling journal project and I cannot wait for those precious rays of sunshine that make colours pop. I need only one, but no.

Colours need light to stand out. I start thinking - how do I make a colour pop without sun? I mean, this summer has been all about catching the sun and the soul of Nature in my pictures. These are quite the contrary conditions, and a challenge. But what would a project be without a challenge? Will I find flow in what is an intellectual approach? Will I find the feeling?

My morning starts indoors. I use a tool box of fairy lights and miniature furniture to bring out the colours and create artificial light. In working with the miniature furniture I get an idea, and I go out. I have separated the colours inbetween the clouds with my camera - there is a speck of blue.

During the summer I have studied colours. Red was difficult when I tried using the colour for creating calm pictures, a combinaion of grassy green and the primary red wants to move. The pictures of rowan berries during the month of September has not been to my satisfaction either, for that specific purpose. Today is different.

As I look at the rowan berries I get an idea and bring a bit of Nature inside for inspiration to make a picture for the Jour Journal Journey that is not photography. I'm going for the challenge, and it is fun using a method that is not my ordinary choice of artistic expression. Painting and drawing is like singing in the car, to me. And now I go public. 

I will keep on saying it - working together is fun and you take impression from those before you. As I look at the contributions from Australia: Scotland, Hanoi and Poland I feel inspired to work with mixed media. And what a mix!

En plats jag bara måste stanna vid är Galleri Astley i Uttersberg. Efter en stund vid vattnet ska jag ta min lunch, men går in och blir kvar i samtal. Mackan äter jag på två minuter, sen, därför konsten går före. Galleriet är världsberömt. Här har jag stiftat bekantskap med de stora, och de som var allaredan stora och sedan blev större. Omgivningarna är bergslagsskog inpå knuten och konstområdet i flera byggnader - åk hit om du har vägarna förbi. Galleriet har bara stängt på Julafton och Juldagen och entrén är fri. 

Det är en resa genom tid och rum att ta sig upp i Beskowland och ett svanpar vaktar vägen in till Ramsberg, en liten by vid en liten väg som letar sig framåt likt en meander. 

Färden går genom vargrike, genom älgens marker och björnens blåbärssnår. Is och eld och lortiga knogar, minnen som viskas i Järnbärarland. Och Rådan säg, vem är hon? Får du ta reda på.