Intuitivt skapande utan regler ger dig bilden.
0 Kommentarer
På huk med kameran riktad mot ett bord till bredden fyllt av keramikmuggar, kannor, bronsstatyetter av Frej, halsband av träkulor och fågelburar med ägg på halmstrå möter en blick min genom kameran. Jag är i medeltiden. Det är kulturnatt i Västerås, scenen jag tänkte fånga finns inte i år och när jag står vid turbinhuset vid ån nedanför slottet och skruvar på kameran handlar kvällen plötsligt om nattfoto. Det är trångt i gången, musik och skratt, doften av brinnande marschaller, flammande eldkorgar, och rostade mandlar som kastas runt, runt för det knaprigaste lagret av socker. Är detta sättet att fånga intrycken? Ändras kamerahanteringen av nattfoto? För mig gör det det. Det är en kombination av teknik och vad du har kring dig. Du berättar en historia och känslan är dokumentär, mitt i smeten, mitt i nuet. Vinklarna du sparat på, det är dags nu, och det känns nytt och alldeles väldigt roligt. Olika innehåll kräver olika typer av kamerahantering. Behåller du ditt bildspråk, ditt manér? Jag vill påstå det. Däremot får det en annan känsla, och det är den som räknas. Det är som nytt liv och genom det oförberedda är du helt fri i skapandet därför du har inga regler, inga tidigare "resultat" att uppnå eller förbättra. Det är bara kul. Att ta till sig känslan på väg.Medeltids- och vikingamarknader är bekant för mig. Det är bilder som varit fulla av färg. Pistagegrönt, vinrött och guld. Rött och blått, med rävpäls. Bärnsten och och brons. Jag var en gång del av det jag nu betraktar, ser, känner, fångar med kameran. Det är både bekant, och obekant. Det som uppstår i flow är två olika fotograferingsstilar, två olika sätt att komponera bilden och välja innehåll. Det finns den med skärpa, det finns den med kornighet. Det finns en tredje, en där ur fokus och bokeh bygger bilden, fast då är jag ute i nattljusen och stadens puls igen. Tonen, den är en annan. Från fiol och flöjt till tenorsax och vispande trummor, och en ensam röst nära mikrofonen.
Working the scene for that light bulb moment.So I'm working the scene. I'm in my backyard snapping away, not making pictures, just snapping without even aiming the camera. I'm using a mode called Selective Colour. Before I went out I already had my Waldorf Selection giant colour pencils in my mind and as I look at the pictures I have snapped I note that the colours come in patches on these particular leaves. Like pixels they follow the lines and the building blocks of the plant, quite uneven at the edges. The selective colour mode helps me see that more keenly, than the eye would. Keeping my eye on Red.
Berätta för mig om bergslagsskogar. Faktum är, jag citerar mig själv och versen är från ett turismprojekt jag gjorde 14 år sedan i Ekomuseum Bergslagen. Det var ett tre-läns-samarbete och jag reste runt med kamera och träffade kultur- och turistentreprenörer. Dagens resa till Stråssa gruva går via naturreservatet Lappland strax öster om Skinnskatteberg, Uttersberg och Ramsberg. På Lappland pratar vi vildmark. När frosten kommer är platsen guldläge i soluppgången. Det finns en parkeringsficka vid vägen. Du har myrar på båda sidor med gles tallskog och arter som egentligen bara växer norrut, som dvärgbjörk och tuvsäv. Det känns inte som hemma. Här behöver du kängor om du vill ta dig till "ön" en bit ut - björnmossan är våt och vattnet stiger kring fötterna när du står still och fotar. Det lockar att stanna länge här. Inga uttrar men väl en snabbrunda världskonst.
|
Agneta M Lindh
|