Baksidan på en bok och en Roll Balda II

År 1932 producerade Balda-Werk i tyska Dresden bälgkameran Roll Balda II. Firmans grundare Max Baldeweg ville med enkla kameror locka unga att bli intresserade av foto och satsade med begeistring på målgruppen. Min farfar fyllde 25 det året och den Roll Balda II du ser här på bilden var hans. 

Den här kameran laddar du med 120 film och idag kan du framkalla rulle och kontaktkarta via fotohandlare om du inte har eget labb, och sedan välja bilder att förstora. Det är många år sedan vi sist stoppade en rulle i den här kameran och jag minns att vi tog bilderna vid Västanfors herrgård i Fagersta, bredvid slussen. Nu är det dags igen och jag väljer svartvit film för att testa. Vad förväntar jag mig för resultat? Egentligen inget, därför det handlar om nyfikenhet och tanken kring Vad fotograferade farfar 1932? Har jag något mål? Ja, och det hör ihop med hur jag kom på att jag ville testa. En bild på baksidan av en bok.

Recenserade bok och fick idé.

Förra året recenserade jag praktverket Fotografen Zorn från Bokförlaget Max Ström. Boken visar foton tagna av konstnären Anders Zorn och är ett urval av de 1000-tal negativ som finns bevarade i Zornsamlingarna. Konstnären Anders Zorn var en man i teknisk framkant och självklart hade mannen med el indragen och därmed både elektriskt kylskåp och dammsugare, en av Sveriges första rostfria köksbänkar och telefon Nr 3 i Mora, en kamera. Men kameran var inget Zorn visade upp som verktyg till förlagorna av hans målningar och etsningar. Jag skulle vilja säga att Zorns minutiösa strå för strå målande har inget med kameran att göra, men, den var en hjälp att minnas vattenspeglar och midsommarljus. Och de ibland skakiga bilder som finns i Fotografen Zorn kan vara en anledning till de smått eteriska tavlor som är en nationalskatt. 

Baksidan av Fotografen Zorn inspirerar till handling.

Zorns bilder från Europa inspirerar mig. De är ett tidsdokument. Dubbelexponeringar, långsamma exponeringar, bilder tagna i farten likaså. Den bästa bilden är på baksidan av boken. I en spegelreflektion ser du fotografen själv, och skärpan ligger på kameran. Det var här jag reagerade: Det är farfars kamera!

Det finns ingen kamera kvar efter Zorn. Inte heller efter hans bästa vän Carl Larsson, som också fotograferade. Jag kollade, för tänk om, det var samma fabrikat? Det vore roligt. Det åt sido så var det just baksidan som fick mig att ännu mer relatera till bilderna, för det blev personligt, och idén att själv prova föddes.

​I sommar är det dags och målet är dubbelexponeringar.
Filmrulle, alltså. 

​Agneta