Det är alldeles gult och jag svänger vänster av vägen utan minsta tvekan. Det är kraft och energi i gult och rapsfälten är som en magnet på mig. Det är första gången rapsfält i vårblomning, kamera med i bilen och möjlighet att stanna dyker upp. När jag kom hem trodde jag att jag tagit en sådär 200 bilder - jag tog 513. Inte riktigt lika många som antalet blommor på fältet, men en försvarbar summa under en timme och en minut. Är detta gula febern?När jag ser färg i mängd på det här sättet blir jag uppspelt. När jag dessutom har motljus att leka med är det knappt jag vet var jag ska börja. En sak jag tycker är viktig är att ta hänsyn till är att det här är någons grödor - finns det traktorspår tar jag dem en liten bit, annars går jag längs kanten eller vägen. Med zoomen kommer jag nära och känslan av att vara mitt i ett blomsterhavet kommer följa med mig veckor framöver. Visst är det något speciellt att bila fram mellan rapsfält och faluröda hus? Väldigt mycket hemma. När jag vet att jag är i Västerås med omnejd.Träden i allén är fulla med mistel, som är Västmanlands landskapsblomma, är en geografisk nyckel. Misteln växer över hela Västerås och trakterna runtomkring och det finns mycket av den; kanske tack vare att den är fridlyst. Förutom att det är gott om mistel är här också gott om besökare, som alla precis som jag plockade fram en kamera. Gult gladaste fonden för familjebilden?Det behövs egentligen inga ord, eller hur?
0 Kommentarer
Din kommentar kommer att publiceras när den har godkänts.
Lämna ett svar. |
Agneta M Lindh
|