Med Mona Lisas leende i varje bild.

Gyllene spiralen 1. Av Agneta M Lindh (c) 2016

I en symmetrisk bild ligger kompositionselementen i lika delar på var sida bilden, till exempel som en låda med ett streck mitt i eller en triangel över hela bilden. En asymmetrisk bild skapar balans genom kompositioner inom Gyllene snittet som med sin referens till Fibonacci-talen är känd för att mäta Mona Lisas leende i gyllene rektanglar. Gyllene spiralen är min favorit. Den är naturen i tal, en logaritmisk spiral utan slut formen av den i verkligheten är den skimrande pärlbåtssnäckan. 

- Jag tänker inte förklara matematiken i Gyllene spiralen därför det funkar inte så för mig. För mig handlar det om vad jag uppfattar i stunden och hur jag fångar det i ögonblicket med kameran. 

På bilden ovan ser ni Angeliqa (till vänster) och Malin (till höger) förbereda vår mat en kväll ute i skogen. Även om vägen in i bilden är via Angeliqa och Malins ben, vidare via Malins armbåge och huvud över till Angeqliqa med spiralen runt hennes huvud, så tror jag att ni tittar på Angeliqa direkt. På hennes högra öga. Anledningen är placeringen i Gyllene spiralens innersta punkt. Lägg till det den visuella vikt ett ansikte har. Den rosa färgen på hennes tröja är också visuell vikt, men kommer via vägen i bilden och den vänstra diagonala linjen. I den här bilden bär alla vägar till punkten utan punkt.

Gyllene spiralen 2. Av Agneta M Lindh (c) 2016

Innehållet i den här bilden är lugnare. Här är det tydligt att den förutom den Gyllene spiralen ligger i 2/3 och använder det visuella elementet färg via Angeliqas känga in i bilden. Vägen in i bilden är också den vänstra diagonalen i spiralen, via hennes kamera med spiralens punkt mellan hennes glasögon, där hon tittar genom sin kamera för att ta en bild - det som är berättelsen i bilden. Spiralens punkt ligger mellan Angeliqas ögon. Lägg också märkte till hur den vänstra diagonalen binder ihop bakgrunden med subjektet - Angeliqa som fotograferar - med stolskarmen och bildar en osynlig linje. Den negativa ytan i den nedre delen av rektangeln ger ytterligare fokus på fotografen och bilden är dessutom byggd horisontellt.

Gyllene spiralen 3. Av Agneta M Lindh (c) 2016

Det är känt att ögat dras till ljus i en bild, men det dras också till mörker. Den här bilden är medvetet tagen för att visa Gyllene spiralen och hur mörkret bakom den öppna dörren i lappkåtan får oss att fundera på vad som finns därinne. För att göra den här bilden som saknar aktivitet någorlunda intressant väljer jag en så låg utsiktspunkt som möjligt och ger vägen dit uppmärksamhet trots att den är ur fokus. Det är ett fokus som förstärks av den negativa ytan. Här finns också kontrast mellan trianglar och vertikala linjer.
​

Gyllene spiralen 4. Av Agneta M Lindh (c) 2016

Grejen är den, som jag vet att jag brukar säga, det här är något du bara ser. Där stod jag efter den wokade kycklingrätten med tre deciliter grädde och äpplepaj med vaniljsås á la Malin och tog in kvällen. I vattenpölen efter gårdagens regn drog det gyllenröda  ljuset på tallen ögat till sig. Det är så det sker. Gyllene spiralen handlar om vart ögat går i bilden, och vägen dit.
​

Gyllene spiralen 5. Av Agneta M Lindh (c) 2016

Mat och färger har hög visuell vikt i en bild. De smöriga sparrisarna borde få det att vattna sig i munnen på dig. I den här bilden kan jag lägga spiralen till vänster, mitt i och till höger. Det spelar ingen roll, för hur det än är ser vi sparrisen, glipan mellan dem, och känner smaken av smör på färsk grön sparris.

Gyllene spiralen ser man. Den känner man igen. Den finns i naturen runt om oss. I arkitekturen, i konsten. Till och med våra bankkort är formade efter Gyllene snittet och de perfekta proportionerna. Det spekuleras i utifall Da Vinci använde Gyllene snittet i sina målningar. Hur som helst kan det, om du eftersträvar harmoni i dina bilder, vara värt att minnas Mona Lisas leende.

Agneta
​